sandraenblom

Snart känner jag att jag inte orkar mer, har vart så himla mycket
nu på sista tiden och jag hatar förändringar. Jag behöver min trygghet
och jag behöver veta att folk inte lämnar mig i sticket osv.
Nu närmar sig sommaren och studenten och de har jag längtat
efter så sjukt länge nu och ändå känns inget bra. Hatar det här,
jag hatar att ha dålig magkänsla, får panik av det! Allt känns så
konstigt och jag känner inte igen nånting, känner mig sjukt ensam
och jag hatar att jag älskar dig så jävla mycket! Fan, det känns som
jag bara väntar och väntar på något som aldrig kommer hända, och
jag vägrar inse och gå vidare. För jag vill inte, jag vill verkligen inte.
Jag mår illa av bara tanken..beöver dig, men orkar inte känna mig
i vägen hela tiden jag vill bara ha det bra!!! Orkar inte med det här just nu,
vill bara ta mitt pick och pack å dra!

Sist skrev jag ju att de mest kritiska med Pontus va över, men så var
det inte. För nåndag efter det vart det så pass kritiskt att dom funderade
på att stänga av respiratorn för att han inte skulle vakna för att han var
så pass hjärnskadad. Men sedan gjorde dom en till operation men jag
har ingen aning om hur de gick efter den,hoppas verkligen på det bästa.
Jag blir sjuuk av att inte veta, är så förvirrad över allt nu.
Snälla Pontus fortsätt kämpa, kom hem snart!

Kommer va en jobbig tid framöver, men eftersom man inte
kan göra något åt det så är de bara till att försöka hålla ut...