De är inte alltid lätt
Alla säger att de är bäst att lämna, att lämna det som inte får mig att må bra. Men det som gör det här så sjukt svårt är att du också är den som får mig att må så sjukt bra. Men frågan är om det räcker? Är det värt att må så dåligt så ofta för att få må så bra sällan? Jag vet fan inte, jag vet ingenting längre. Jag har bara en önskan som jag skulle kunna göra vadsomhelst för att den skulle bli sann. Jag har ju ett val det vet jag ju, men på nåt konstigt sätt så känns det inte som att jag har det. För om det här skule bli vårat slut, efter så många år, så känns det som att jag kommer må dåligt resten av mitt liv för det. Jag vet vad många tänker nu, att det går över med tiden. Det kanske det gör också om 50 år, men jag känner att jag klarar inte tiden tills dess. Och det som gör det ännu jobbigare är att du också alltid har vart min bästa vän, jag har ju alltid haft dig nära, jag vet inte hur man lever ett liv utan att ha dig där för under de senaste 5-6 åren har du funnits där. Men jag har fått nog nu känns det som, du har blivit så förändrad och ibland elak och på ett sätt känns det inte som att ja förtjänar det, för tro det eller ej, jag försööker såå mycket att vara den "perfekta flickvännen", jag vet att jag inte är det men jag försöker iaf, och ibland är de det som räknas. Du verkar ju ha gett upp om oss för vääldigt länge sen, och jag känner att de går inte om de bara är en som ska försöka få allt att funka. Men jag vet inte hur jag ska göra, ååh :'(! Jag älskar ju dig så jävla mycket, du är så jävla viktig och nödvändig för mig, jag klarar mig inte utan dig. Tänk om du bara kunde bli som du var förrut, fan att man verkar växa ifrån varandra. Hur fan ska det här gå? Jag känner att jag klarar inte det, ingenting känns värt utan dig. OM du bara kunde sluta ta mig för givet och uppskatta mig, tänk om allt bara kunde bli bra. Det sista jag vill i hela världen är att lämna dig så snälla gör något! Fan, nu ska jag sluta skriva för ja orkar inte mer. Sorry att ja skriver sånt här skit men ja är tvungen att få ur mig de på nåt sätt.
du är ju min bebis, jag älskar ju dig
men du verkar ju inte vilja få det att funka
men om du vill det så är det upp till dig nu. :'(
:(( tråkigt att det är såhär. Jag vet inte ens vad som har hänt eller så men om du vill prata så finns jag alltid hoppas du vet det <3